söndag, februari 10, 2008

Söndag 10/2 kl. 19:39

Är precis tillbaka efter inspelningen av Agenda som sänds på ettan 21:15 ikväll. Det blev nog inget bra framträdande den här gången. Det känns inte som så i alla fall. Det enda jag tänkte på var "Varför stod jag inte på mig när jag hade tackat nej tre gånger?" och "Vad fan gör jag här?". Det kommer nog att märkas att jag kände så. Det var sex timmars spilltid för ett par minuters framträdande med onödigt svårformulerade frågor från programledaren och ännu konstigare svar från mig. Nää, det kändes inget vidare och jag fick som vanligt en bråkdel sagt av det som jag ville säga.
Då är det ju tur att jag har bloggen, så jag kan förklara mig.
Vad jag ville trycka på är vikten av att hamna rätt redan i tidig ålder och att hela samhället tar sitt ansvar, även topparna i näringslivet, pamparna och politikerna. Det är ju svårt att motivera ungdomar med en trasslig uppväxt och skeva förebilder till att inte ägna sig åt kriminalitet när till och med en del av höjdarna med sina fantasilöner och fallskärmsavtal roffar åt sig och begår brott. Visst krävs det polisresurser för att i alla fall försöka bekämpa de kriminella gängen, men jag anser att den största fokusen bör läggas på barnen, så att nästa generation ser fördelarna med ett hederligt liv utan droger och gäng. Svenssonlivet är ju helt fantastiskt skönt, innehåller stora privilegier och är jämförelsevis problemfritt. Det gäller att få dem förstå det. Gängbildningarna symboliserar ett misslyckande av föräldrarna, skolan och hela samhället. Den här skutan vänder vi inte i första taget, utan vi måste tänka långsiktigt, typ 10-15 år.
Dessutom ville jag berätta om hur många Svenssons dömer ut kriminella för all framtid, vilket gör det riktigt svårt för dem att kämpa sig tillbaka in i samhället genom en snårig djungel av fördomar, hat och oförståelse. Då känns det många gånger lättare att stanna kvar i skiten. Senast förra lördagen blev en bokhandel uppringd av en argsint människa som undrade hur i helvete de kunde bjuda in mig till att sitta och signera böcker i deras bokhandel. Det är ju bara sorgligt. Jag vet ju att alla faktiskt kan ändra sig, så jag tycker inte om när bittra människor stänger vägen tillbaka in i samhället för de som vill ändra sig. Jag fördömer starkt all slags kriminalitet idag, men försöker att inte döma människorna. Väldigt få av dem är onda, men begår tyvärr onda handlingar av olika anledningar - precis som jag gjorde. Jag tror att många i samhället måste lära sig att förstå problematiken och, hur illa det än låter, lära sig att förlåta dem som vill bli förlåtna och som vill ändra sina liv.
Det var en del som jag ville ha sagt i Agenda, men så blev inte riktigt fallet tyvärr.
Jag fick ett sms idag från en tjej som hört mig föreläsa och hon tackade mig. Hon berättade att hon igår kväll hade blivit erbjuden droger, men att hon stod emot grupptrycket tack vare det jag sagt under föreläsningen.
DET känns bra!

20 Comments:

Anonymous Anonym said...

Hej Niclas,

Såg dig på Agenda nyss och blev glad för att se en inte helt vanlig profil i rutan (vanligtvis är det ju politiker, ledare inom näringslivet etc.). Blev imponerad av dig. Du framstod som en mycket modig människa med vettiga förslag på motåtgärder. Tycker att det är viktigt att du får höra det och hoppas att du fortsätter på spåret du är inne på. Lycka till!

10/2/08 10:21 PM  
Blogger Niclas Jansson said...

Tack ska du ha!

10/2/08 10:44 PM  
Anonymous Anonym said...

Tjena,

Måste bara börja med att säga att boken var riktigt jävla bra. Helt klart en av de bättre jag läst, kanske rent av den bästa.
I normala fall brukar det ta en jävla tid för mig att läsa en bok. Minst ett par månader upp till ett år eller så. Men den här läste jag ut på tre kvällar när jag gått och lagt mig. Sista kvällen låg jag och läste i fem timmar. Så toppbetyg på den boken. Grattis till en succé.

Har även följt din blogg sedan starten och även den är jävligt intressant.

Jaja, ha det bra nu och jag hoppas att allt går bra i livet och det inte blir något mer skit.

Mvh
Andreas

11/2/08 1:37 PM  
Anonymous Anonym said...

Hej Niclas!
Jag såg Agenda, och jag tycker att det var bra och intressant det ni sa båda två!
Men jag håller med dig att det måste börjas tidigt. I min hemort startade tre kyrkor en ungdomsgård i den gamla lokalen som kommunen lade ner för många år sen. Det blev och är en mycket populär och omtalad mötesplats för många ungdomar. Och en del av de trassligare ungdomarna lyckades vi fånga upp, som idag har familj, arbete osv. Jag tror att det måste bli många fler som vill ställa upp och jobba ideellt, annars kommer inget att hända. Vanligt folk måste släppa taget om den egna bekvämligheten och ta tag i problemen, för det berör oss alla när kriminaliteten får mer och mer fotfäste. Då hjälper det inte att vara dömande, när man ändå inte hade nån lust att ställa upp att hjälpa alla dessa "skadeskjutna" barn och ungdomar. Och det är klart att även tungt kriminella är människor av kött och blod, med längtan om ett annat liv, men som av många anledningar fått sina hjärtan förhärdade pga av orättvisor, fruktansvärda uppväxter m.m. Vi måste ge varandra en chans för alla vi människor brister ibland......även "Svenssons"!!!
Och det du säger om "pamparna" inom näringslivet håller jag fullkomligt med om. Och jag undrar.......vad är skillnaden mellan ett bankrån och att förskingra pengar på t.ex Skandia? Tja, förmodligen att bytet blir betydligt större på Skandia.......
Usch, vad jag tycker uppriktigt illa om dessa gubbar!!! Fint folk med mycket på sina samveten. Och alla dessa företagare som bygger sina exklusiva hem och skriver det på egna företaget.......vad är skillnaden?
Jag har ett liten enskild verksamhet, och blev starkt tillrättavisad av en kompis att jag inte gör som alla andra och stoppar undan lite svart!
Men jag hävdar envist......." den som inte är trogen i det lilla, är heller inte trogen i det stora".
Så Niclas.....stå på dig även när andra dömer orättvist.....som det står: "De sista skall bli de första"........
Göm det i ditt hjärta!
Kram Kiki

11/2/08 3:34 PM  
Anonymous Tjompan said...

Gu va du e bra! Go Niclas!

11/2/08 9:43 PM  
Blogger Niclas Jansson said...

Hej Andreas! Det var riktigt roligt att höra! Tack! Jo, allt ska nog flyta på fint även i framtiden! Ha det bäst!
__________________________

Tack Tjompan :)

11/2/08 11:12 PM  
Blogger Niclas Jansson said...

Hej Kiki och kram på dig också! Tack för din kommentar och för att du förstår!

11/2/08 11:15 PM  
Anonymous Anonym said...

måste jag läsa den första boken eller kan man ge sig direkt på rivet skinn hela historien? tacksam för svar! mvh nicklas

13/2/08 9:23 PM  
Anonymous Liv said...

Hej Niclas! Har läst din blogg länge nu och tycker det är spännande att följa din väg, ibland är det snårigt och ibland flyter det på. Att jobba som behandlingsassistent är verkligen ett lovvärt arbete för myckert man gör gör man i motvind, speciellt när det handlar om ungdomar som i många fall är omotiverade (kanske de inte har fått känna på tillräckligt med negativa konsekvenser för att inse att det kan vara en idé att byta riktning?). Ja egentligen ville jag bara komma med lite hejarop. Kämpa vidare, ju mer du sprider ditt budskap och berättar om dina erfarenheter (på dina villkor förstås) desto mer kan du bli förebild för de som är unga idag. Kram på dig! /Liv

13/2/08 11:09 PM  
Blogger Niclas Jansson said...

Hej Nicklas! Läs INTE den gamla boken. Den nya berättar allt. Ha det!
_________________________

Hej Liv! Jo, jobbet som behandlingassistent är en berg- och dalbana oftast i motvind. Men stunderna i medvind uppväger det mesta, som du säkert vet... för det låter som om du jobbar som behandlingsassistent själv. Tack och kram på dig!

14/2/08 8:57 AM  
Anonymous Liv said...

Hej Niclas! Nej jag jobbar inte som behandlingsassistent just nu, men jag har gjort det tidigare... :-)

15/2/08 9:28 PM  
Anonymous Anonym said...

hej niclas!
för första gången på länge så har jag sträckläst en bok. Din bok var den bästa jag läst. blir det någon uppföljare?

/G

21/2/08 12:39 PM  
Blogger Niclas Jansson said...

Hej G!
Tack! Nej, det blir ingen uppföljare. Däremot blir det nog fler böcker, men då troligtvis på annat tema.

21/2/08 4:38 PM  
Blogger souls said...

Tjena Niclas
Jag har följt din blogg under en tid och även läst boken vilket jag tycker är väldigt bra. Jag känner på ett sätt att vi ligger på samma nivå när det gäller både synen på kriminalitet och missbruk. Jag har själv ett förflutet som kriminell och missbrukare. Efter 10 år i misär lämnade jag det destruktiva livet bakom mig. Idag har det gått fem år sedan och under den tiden har jag skaffat familj läst upp gymnasiet och går nu på socionomprogrammet. Vändpunkten blev efter att jag hamnade på den absoluta botten vilket oftast är det som krävs för att få ett slut på sin destruktiva tillvaro. Efter att suttit inspärrad med fulla restriktioner under två månader fick jag tid att fundera en hel del i min ensamhet, kom till insikten att köra på som vanligt var uteslutet eftersom det vet vi alla hur det slutar. Jag blev dömd till kontraktsvård och gick in i den med stor motivation till förändring. En stor hjälp blev att jag alltid har haft två kompiskretsar, de kriminella och de vanliga Svenssons som blev mitt stora stöd. Ett problem är att många och inte minst myndighetspersonerna anser att jag inte har fått rätt behandling då jag inte genomgick 12stegsprogrammet som innebär total avhållsamhet från all berusningsmedel. Jag har en del problem med just denna metod då man anser sig helt oförmögen till sin egen kapacitet till förändring. Att det är en högre kraft som styr över människan (gud eller vad man nu vill kalla det) Jag har nu varit "drogfri" i nästan fyra år. Visst dricker jag alkohol i måttliga mängder vid speciella tillfällen men det är inget som jag ser som ett problem.
Oj nu blev det ett litet utlägg här men visst har man ett behov av att berätta för likasinnade om sin situation. Jag önskar dig all lycka och hoppas du håller dig stark i ditt nya liv och står emot frestelserna.
Med vänlig hälsning Peter

21/2/08 8:56 PM  
Blogger Niclas Jansson said...

Hej Peter!

Tack för din kommentar! Jag håller med dig om det du skriver, så vi ligger på samma nivå även där. Dock har jag vänner som följer tolvsteget fullt ut, och så länge det fungerar för dem så... Alla måste hitta sin egen väg - eller andras beprövade. Själv går jag min egen och det fungerar bäst för mig!

Riktigt, riktigt kul att du har nått ända fram idag. Grattis! Visst är Svenssonlivet oslagbart?

Ha det bäst broder!

21/2/08 10:05 PM  
Blogger Souls78 said...

Visst är det så att alla väljer den väg som passar dem bäst. Av dom fåtal vänner som jag har kvar från förr har alla genomgått 12 steget. Det jag har märkt är att de blir ganska slutna i sina grupper och till viss del nedvärderar andra behandlingsmetoder som finns att tillgå. Ideologin i 12 steget är i grunden bra och det har hjälpt åtskilliga trasiga människor att få ordning på sina liv. Jag tror dock att den behöver utvecklas och utvärderas vilket de inte är villiga till. Forskningen visar att det är lika många som faller tillbaka in i missbruket än som blir fria från det genom programmet i samma utsträckning som de som slutar på egen hand. En av de stora nackdelarna som jag tycker är att de till viss del blir fråntagna känslan om deras egen förmåga att styra sina liv, vilket i sin tur leder till att självförtroendet bryts ännu mer ner. Personligen tror jag mer på den kognitiva beteende terapin som en central del i ett missbruksprogram, där får man lära sig att bli medveten om gamla skeva tankemönster och byta ut dessa mot nya friska
Visst håller jag självklart med om risken för att återfall är större vid ett berusat tillstånd men har man bearbetat sitt missbruk på ett konsekvent sätt och känner sina svagheter så är jag övertygad om att man klarar av att leva ett liv med en måttlig konsumtion av alkohol.
Svensson livet är helt fantastiskt. Tänk att man idag idealiserar något som man tidigare föraktade och tyckte va lika med döden. Men visst är det så att det känns om man äntligen har landat och hittat sig själv och den där tryggheten som man inte ens kunde stava till tidigare. Nu gäller det bara att kompensera de kickar man fick av drogerna. Har alltid varit sugen på att hoppa fallskärm så det är något jag siktar på framöver.

Ha de bäst!

21/2/08 11:46 PM  
Anonymous Tuomo said...

Terve Niclas!
Det är är med stolthet och beundran jag pratar om dig o dina engageman för kampen mot ett kriminellt missbrukarliv för våra ungdomar.
Det är säkert tråkigt att bli felciterad eller feltolkad av reportrar eller andra soffgäster,men inom en snar framtid kommer människor stora som små,politiker samt svetsare "jag själv"att möta dig och din åsikter med respekt.
Fan kan en skådis o kroppsbyggare från Österrike bli guvernör i USA så kan väl du bli brottsminister i Sverige.Ha det H:Tuomo R

23/2/08 8:18 AM  
Anonymous Anonym said...

Hej Nicklas!

Jag har full förståelse för att du vill ta det lite lungt ett tag, men livet blir lite tråkigare när du inte bloggar...:-)

Stan

23/2/08 11:40 AM  
Anonymous andrea said...

Tack tack tack! Läser din bok nu. Skrattar och känner sorg om vart annat. Du lyckas verkligen att få fram det som jag så ofta saknar i liknande böcker - det oglamouriska i ett levnadssätt som bland många (ungdomar) kan ses som häftigt. Men du gör det med glimten i ögonen (ögat?*s*) och med en massa klokhet!

24/2/08 2:02 AM  
Anonymous Melinda said...

Hej Niclas
Tack för att du delar med dig av dina tankar, känslor och ord. Har läst din bok för ett par år sedan och skickade den sedan vidare till min pojkvän som tyvärr sitter frihetsberövad, även han från Motala.
Jag anser också att de som vill förändras kan så göra och då skall de få tillfälle komma tillbaka till samhället och visa att det är mer än bara den där kriminella typen.
Min pojkvän har nu avtjänat 9 år och jag känner ofta en stor saknad men månaderna och åren går och det kommer en dag när han är hos mig mer än idag.
Han kämpar och gör allt som står i hans makt för att få ett annat och bättre liv när han kommer ut och jag vet att han vill och stöttar honom för han är människa och en man som jag älskar och tror på.

Ha ett bra liv och en underbar vår.

kram
Melinda
blogg.aftonbladet.se/9670

13/4/08 11:02 AM  

Skicka en kommentar

<< Home