Fredag 8/2 kl. 16:20
De senaste dagarna har jag ringt runt och avbokat åtaganden och möten. Jag känner att jag har fått för lite fritid, så det är därför jag har avsagt mig många saker. Jag vill bara börja vara, ta det lugnt och ägna mig åt mig själv, mina intressen, mina vänner och min familj - som för övrigt fick en tillökning igår i form av en hundvalp på 18 veckor. Dessutom har jag ju ett heltidsjobb att sköta och jag orkar inte med alla schemaändringar och byten hit och dit. Bland annat har jag avsagt mig ett möte med Anders Hall (Beatrice Ask´s stabchef) där jag skulle presentera en studiecirkel som är framtagen för landets fångar. Jag ordnade istället att författaren till programmet träffar honom, vilket känns bättre för mig. Jag får se om jag åker på konferensen som är två dagar senare, men just nu känns det inte aktuellt. Vill inte involvera mig i en massa. Jag trivs med livet som det är nu och vill inte kasta mig in i projekt eller politik. Jag har även avbokat ett möte med Karin Götblad, som ville diskutera ett projekt med mig och en annan kille. Den andra personen får ta den biten utan mig, vilket kommer att gå minst lika bra. Jag hade dessutom avsagt mig att medverka i Agenda på söndag eftersom jag är trött på mediacirkusen, men de gav sig inte, utan ringde tre dagar i rad och tjatade, så nu har jag gett med mig. Det känns dock som om det är sista gången jag medverkar i teve på ett tag, om det nu inte dyker upp något riktigt intressant... och roligt framför allt. Det är ju roligt jag vill ha nu - inget ältande av det gamla.
Från det ena till det andra:
I boken berättar jag om ett inbrott som jag begick för cirka 18 år sedan med två namngivna bröder. Tyvärr tänkte jag inte på att en av mina bästa vänner och hans bror heter precis likadant som det försatnämnda brödraparet. Vilken jävla tillfällighet rent ut sagt! Detta missförstånd gjorde min vän och hans bror ganska sura på mig, och det känns skittråkigt minst sagt. Jag kan bara be om ursäkt här på bloggen och hoppas att folk i deras närhet förstår att de inte hade med inbrottet att göra.
6 Comments:
Hej Niclas
Fick äntligen boken och har läst den på två dygn, kunde inte släppa den. Fantastiskt hur du har kunnat vända detta elände till ett bra liv och jag önskar dig all lycka i framtiden.
/Kicki
Hej! Jag har hittat din blogg nu och det ska bli ett sant nöje att följa den, höra dina tankar och se dina framgångar. Har inte läst bakåt ännu så jag vet inte vad du skrivit där. Men vad jag förstår har du klarat något som väldigt få klarar. Bugar mej för det.
Jag är intresserad av ditt förra liv likväl som ditt liv på rätt sida om lagen. Önskar dej lycka, och att ditt mod består!
Hej Kicki och Malin! Ett stort tack för era kommentarer och lyckönskningar!
Läsningen på bloggen gör mej verkligen rörd. Ensamheten du skriver om, du är fan i mej inte ensam! Jag tror att väldigt många beundrar dej och ditt mod, sen som du skriver vill många kriminella kanske bort från skiten och du vill hjälpa till. Det är väldigt ärofyllt av dej, men måste inte man först och främst vilja rädda sig själv. Jag menar, lägg kraften där du får någonting igen av det, inte tjänster eller så, utan att DU blir starkare och kan boosta dej själv. Du om någon borde väl veta att man ska akta sig för folk som bara suger energi ur en, utan att ge energi tillbaka?
Jag blev rörd till tårar av att se inslagen från Gomorron Sverige och Efter Tio, rörd för att du är så MODIG, du vågar visa dig svag, liten och sårbar! Jag tycker du är superstark!! Jag har inget what so ever över för ditt tidigare liv, tycker att det är förjävligt att samhället inte fattar att nuvarande system inte fungerar. Dom som styr vårt land ska vara så in i helvetes välutbildade och högbetalda, men måhända har det suttits för länge bakom skrivbordet...tappat verkligheten?
Tror faktiskt att våra bestämmande utskott skulle ha mycket att lära av dej och Erik, men ve och fasa! Ni har ju inget visitkort som talar om hur jävla många högskolepoäng ni har!! Sånt gör mej asförbannad, sunt förnuft har försvunnit!
För ett bra tag sen fick jag en bräda av en vän. Den hade han målat och skrivit ett ordspråk på. Det skulle jag vilja passa vidare till dej, Niclas. "Ibland dyker det upp en människa i ens liv, man har ingen aning om varför, bara oerhört tacksam att den gjorde det."
Jag ska köpa din bok snarast, läsa den och förmodligen bli förbannad, förskräckt och ledsen. Människor intresserar mej...sånna som påverkar. Sånna som du.
Det är härligt att du har din flickvän, att du älskar henne oerhört har jag förstått, låt henne älska dej också, ta emot hennes kärlek.
Sluta inte skriva om DEJ själv, DINA tankar, DINA problem och DINA glädjeämnen.
Fortsätt kämpa.
Du berör mej.
Tjenare!
Nog låter det klokt att du avsäger dig åtaganden så att du kan "bara vara". Du verkar ha haft så mycket som helst på sistonde och energin räcker ju inte hur långt som helst.
Visst måste det vara svårt att fatta att du betytt massor för folk som läser din blogg, går på föreläsningar, ser dig på tv m.m. Du betyder så mycket. För mig och många andra.
Mvh, Monkan
Hej Niclas!
Det landade en postavi i min brevlåda och jag kunde inte komma på vad det var som väntade på mig, men det visade sig vara din bok. Vilken trevlig överraskning, hade helt glömt att jag beställt den... Minnet är som det heter, tydligen bra men väldigt kort :) Ska sätta mig och börja läsa på en gång. Spännande!
Skicka en kommentar
<< Home