orsdag 24/1 kl. 17:56
Jag är "ganska" trött nu. Framträdandet på Go´morron Sverige igår kändes bra. Jag lyckades förtränga det mesta av kamerorna och nervositeten. Dessutom märktes det på programledaren, som var genuint intresserad och duktig, att hon hade läst boken. Under eftermiddagen intervjuades jag av en tidning och på kvällen satt jag på Kanal Lokal och berättade om mitt liv. Jag kan lugnt säga att jag har fått mitt bekräftelsebehov tillfredsställt den här veckan...
Men OJ, vad jag är beroende av en dator! Våran dator kraschade härom dagen, så det har känts lite som att sitta på en öde ö. Nu har vi dock fått tag på en reserv, tills våran egen är fixad. Den fungerar dock långt ifrån felfritt, eftersom det hela tiden blir dubbelslag på tangenterna: Soom tyypp såå härr. Hoppas bara att det går att rädda det mesta i våran dator. Det som hittills är skrivet på Eriks bok ligger ju i den. Korkat av mig att inte göra en säkerhetskopia.
Idag har jag varit i Motala och pratat med ett gäng väldigt unga värstingar från Göteborg. Det gjorde riktigt ont att höra dem berätta om deras uppväxt med missbrukande föräldrar och pappor som sitter inne. Någon som är förvånad över smågrabbarnas beteende? Ännu en gång... oförmågan att hantera känslorna styr dem. Det kändes riktigt bra att få prata med dem och de lyssnade intresserat. Det var en av mina gottgöringar, eftersom jag inte tog betalt. De fick dessutom varsin bok. Jag hoppas att de läser den och lär sig något.
Jag skäms nästan alltid när jag tar betalt för mina föreläsningar, men jag måste skjuta det åt sidan. Annars skulle jag inte få göra annat än att åka runt och föreläsa. Skulle bli utfattig och utbränd direkt. Normalt tar jag 3000-5000 kronor för en två timmar lång föreläsning och det är jämförelsevis lite, men det känns riktigt bra att kunna göra det gratis någon gång ibland. Det känns lite som om det är min förbannade plikt att berätta om mitt liv - för att liksom betala tillbaka och förhoppningsvis påverka till något positivt. Därför skäms jag över att ta betalt. Dessutom är jag rädd för att framstå som girig. Gratisföreläsningen idag var dessutom en slags återbetalning till en polis som en gång hjälpte mig in på en psykavdelning när jag på grund av mitt missbruk hade en psykos.
Jag vill passa på att tacka alla Ni som har skickat uppmuntrande mejl och kommentarer. Det betyder verkligen MASSOR för mig! Så från botten av mitt hjärta: Tack!
13 Comments:
Hej igen! Jag tycker det är riktigt befriande att höra att en man också får skälvan av att ta betalt. Jag håller på med konsthantverk och får beställningar emellanåt, men tar alltid i, i underkant för att just inte verka sniken eller girig, och så blir jag förloraren......
Men jag förstår att du inte vill att andra ska uppfatta dig som "fd girig bankrånare". (förlåt uttrycket). Men faktum är ju att om du har en god försörjning är ju risken som minst att "han" vaknar till liv igen!
Fram för mer yrkesstolthet!
Ha´det gott! / Kiki
Hej Kiki!
Skönt att du förstår att jag på grund av mitt förflutna är rädd för att bli anklagad för att vara girig. Sedan handlar det givetvis även om dåligt samvete, skuld och dålig självkänsla... "Jag är inte värd så mycket och lilla jag kan ju inte ta så mycket betalt".
Någon risk att "han" vaknar till liv är dock obefintlig.
Lev väl!
Hallå! Har sett dig ett par mornar, tyckte att Go Morron var bättre, Malou verkade lite besvärad o inte närvarande när du berättade. Ska läsa boken så snart den kommer till biblioteket, har läst den förra versionen.
Ha det bra o fortsätt din nya bana i livet..
www.yeahdelilablogg.se
Hej Yeahdelia!
Malou var bra, bättre än de flesta, men jag håller med dig... Go´morron var bäst. Programledaren var klockren. Hoppas du gillar boken.
Jo tack....."Fru Mindevärdeskomplex" brukar klampa in här också med pjäxorna på och härja runt i mitt inre......såna objudna gäster vill man helst slippa! Jag tror hon är på många ställen och härjar!
Nej.....den där "han" har du nog skrämt på flykten för gott!! Det syns i blicken! För den är stadig och trovärdig.
Kiki
(oj, vad lätt man fastnar i bloggandet!) :)
Tjenare Niclas
Ska bli kul att läsa din nya bok.....läste den förra.
Ha det bra och lycka till med skrivandet.
Anders (Motala)
Hej Anders och tack! Skönt att Motalaborna tittar in här emellanåt.
Hej, ja kan du bara rädda en människa som skulle kostat samhället hundratusentals kronor har du gjort STORT, läser boken nu...har inte kommit så långt...bomolyckan..Du gör det bra. Lev livet och må väl. Kärlek!
Hej Evelina! Tack ska du ha och "right back at you, babe!"
Hallo Niclas, vi träffades i jkpg1994 - är ej säker på om du kommer ihåg mig, var bla med på palais när en kille drack upp ditt öga!!!!Detta kom i lokaltidningen dagen efter... dessa möten var i början av din "karriär" skönt att du hittat dig själv och mår bra nu.kramis Majsan
Hej Majsan och tack! Händelsen kommer jag ihåg mycket väl... han trodde det var en isbit han svalde. Sedan dess är jag lite försiktigare med att lägga ut ögat i folks drinkar. Men bara lite. Förresten stod det i Expressen (hans pappa jobbade där). rubriken löd "Tittade för djupt i glaset". Ha det bäst och hälsa de som bör hälsas!
Hej niclas!
Fick boken i torsdags,nu är den slut.
Vilket gift,att bli tagen av en bok så att man inte kan släppa den när man vet att det är sant känns bättre än ¨fiction¨.
Den var så super bra så hela helgen försvann...
Jag kom på att jag har träffat dig på brygget för ngra år sen,min vännina var sambo med Kenneth,om jag inte minns fel..sjöng du Teddybear! det var ju ¨öppet¨ sent.
Jättefin beskrivning av känslor i boken som får en mammas hjärta att blöda och många tankar på barn som far illa.
Än en gång tack.
Vore kul om du kunde ta dig till Uppl-väsby o, föreläsa .
Jag vill ha första parkett.
Ge din Amanda en jättekram och tala om att hon är en superkvinna med ett hjärta av guld.
Sov gott det skall jag.
(min 16 åring tog just boken o, sa godnatt.)
Kram Lotta
Hej Lotta! Tack så mycket! Roligt att du uppskattade boken! Jo, brygget har jag varit på många gånger och sjungit Elvis på karaoken.
Kramen är utdelad!
Skicka en kommentar
<< Home