Torsdag 31/8 kl. 23:57

Sorry, men det blir ett kort inlägg idag också. Har pluggat körkortsteori hela kvällen inför teoriprovet imorgon (håll tummarna... ni som har några!), så jag är helt slut. Lovar att skriva ett betydligt längre inlägg imorgon istället.

Onsdag 30/8 kl. 23:25

Det känns skönt att vara tillbaka på jobbet. Redan sent igår kväll påbörjade jag en liten "väckning" av kroppen... satt på trampcykeln, gjorde armhävningar och sit-ups. Den korta träningen gav ändå lite träningsvärk, men det känns bara skönt. Saknar att vara i form och ska försöka ta mig till gymmet i helgen. Känns som om jag är på väg att kravla mig upp ur depressionen eller vad det nu är/var. Har också återfått lite inspiration till att skriva också... men bara lite. Ska dock inte pressa mig själv till att bestämma någon särskild dag då jag ska sätta mig och skriva. Det får bli när det blir. Nu måste jag gå och lägga mig... ska gå upp 07:15 mitt i natten för att laga en cykel åt en av grabbarna så att han kan ta sig till skolan. Att vara behandlingsassistent innebär många olika saker... ibland måste man agera cykelreperatör. God natt mina vänner.

Tisdag 29/8 kl. 22:18

Börjar misstänka att den här tröttheten och slöheten som jag dragits med ett tag nu egentligen är en depression. Jag är så fruktansvärt slö och oengagerad och blir lite nere för att jag inte har börjat träna igen eller ägnat mig mer åt boken. Bara en sådan grej som att raka mig känns jobbigt. Rakade mig i lördags för första gången på över en vecka och har inte rakat mig sedan dess, men ikväll är det dags igen. Ziggan tycker att jag sticks och lite vårdad vill jag vara inför morgondagen. Ska nämligen hoppa in och göra ett arbetspass på ett dygn. Känns skönt! Liksom en spark i arslet och ett tillfälle att rycka upp mig lite. Har egentligen två veckors semester kvar, men det kunde ärligt talat kvitta... sex veckors semester känns lite mycket faktiskt. Hade jag haft ett jobb som jag vantrivdes med, så hade sex veckor garanterat varit på tok för lite. Aldrig ska man vara nöjd!

Klådan efter min bältros vägrar att ge med sig. Den har varierat lite från dag till dag, men den tycks inte försvinna helt och jag har förlikat mig med tanken på att periodvis ha den här klådan resten av livet. Vänster ögonbryn är nästan helt borta efter allt kliande, men det växer väl ut så småningom... om nu klådan skulle försvinna. Att bara ha ett ögonbryn kanske blir ett nytt mode? JAG VAR FÖRST!

Måndag 28/8 kl. 23:44

Satte mig idag och skulle skriva på boken, men har absolut INGEN inspiration eller lust och fick bara knappt en mening skriven. Då är det lika bra att strunta i det och det gjorde jag. Vill att boken ska bli bra och vill därför inte forcera fram texten. Då får det hellre ta lite tid. Dessutom har jag just nu körkortet att tänka på. Mitt teoriprov är på fredag, så jag har pluggat på det istället. Låter det som om jag ursäktar mig lite? Jodå, jag har dåligt samvete för att jag inte får något gjort på boken trots att det egentligen inte är mycket kvar alls. Skulle jag bara få tummen ur rederiet, så skulle boken vara klar inom ett par dagar. Nåja, det kommer.

Så en liten kryptisk hälsning till Thomas: Jag håller med dig, men samtidigt var förr förr och nu är nu. Jag skulle själv ligga på soptippen om jag inte hade fått en andra chans. Och en tredje. Och en fjärde. Och...

Söndag 27/8 kl. 21:19

Vad trött jag blir på MTV! Alla musikvideos ser ju nästan likadana ut: En eller flera killar med smycken och feta guldkedjor rappar i ett lyxigt hus eller vid en pool/strand samtidigt som halvnakna tjejer dansar och kladdar på honom eller dem. Släng gärna in en fet bil med blänkande fälgar också. Dessutom verkar alla dessa miljonärer vara snuthatare och skrytsamma över sitt kriminella förflutna. Riktigt bra förebilder som bara sjunger(?) om hur mycket pengar de har. Känns som om de gör parodi på sig själva ibland och jag undrar hur regissörerna säger när de får idéerna till dessa musikvideos... "Ja, det är originellt och häftigt! Så gör vi!". Kan ingen av dessa artister komma med något som sticker ut lite för en gångs skull och kanske till och med ha ett vettigt budskap? Sorry, men jag behövde bara spy lite galla.

Och så ett litet svar på en anonym (vad annars?) kommentar som jag inte tänker publicera: Jag bryr mig inte att någon av mina vänner har eller har haft homosexuella böjelser. Vad vore jag för vän då? Jag pratade med dem som du nämde och berättade vad du skrivit. De hälsar att du kan framföra dina åsikter personligen till dem istället om du törs. Sedan är det här MIN blogg och jag nämner vilka personer jag vill och gör det med full självkänsla och självrespekt. Vill du skvallra och skriva ner folk (oavsett om det är sant eller ej), så kan du ju starta din egen blogg eller gå med i ett chattforum.

Lördag 26/8 kl. 21:17

Pratade med Erik idag igen och han berättade att den påtända killen som ringde mig och ville sälja vapen, hade varit drogfri i sex år innan han nyligen trillade dit igen. Själv känner jag till vissa som varit drogfria betydligt längre, men fallit tillbaka i träsket igen efter både 10 och 12 år. En tjej hade varit drogfri i nästan tio år, men trillade dit igen på grund av att hennes karl var otrogen och tog ut skilsmässa. Vad det är som gör att man återfaller i missbruk efter så många drogfria år är nog svårt att svara på. Tror det är väldigt individuellt och jag kan bara gissa på personliga tragedier som ovan nämnda och olyckliga sammanträffanden. När en "normal" människa råkar ut för hårda bakslag typ skilsmässa eller att en närstående dör, så rasar ju många i botten och tar till alkohol och eventuellt tabletter. En före detta missbrukare har en betydligt djupare botten och det kan vara en av förklaringarna. Fallet blir längre. En slutsats som både Erik och jag drog är att man ska aldrig vara för stursk och självsäker som före detta missbrukare.

En bra dag idag. Nu ska jag krypa upp i soffan med min älskade Ziggan, glo på film, mysa och äta godis. Tänk vad sådana småsaker kan förgylla livet!

Lördag 25/8 kl. 23:21

Lönedag och dags att betala alla räkningar och skulder. En skuld försvann helt idag då jag gjorde den sista inbetalningen för den. Känns skönt att se skulderna krympa och försvinna. 244 ooo kronor kvar. Slutförde storstädningen idag också och det kändes som ett hårt träningspass, men fint blev det... lagom till Ziggans tjejfest. Själv är jag just nu förpassad in till grannen. Spelade två stora pokerturneringar idag och placerade mig i pengarna bägge gångerna vilket jag givetvis känner en stolthet över. Kom på nionde plats i en hundrakronors turnering med 184 personer och vann 368 kronor. I den andra turneringen (en femtiokronors) kom jag på femte plats av cirka 140 deltagare och vann 220 kronor. En bra dag trots lite mardrömmar igen under natten som var.

Torsdag 24/8 kl. 21:54

Sent igår kväll fick jag ett telefonsamtal av en påtänd människa som ville sälja vapen till mig. Tröttsamt! Jag kände inte ens killen och han hade fått mitt nummer av en gemensam bekant enbart på grund av ett missförstånd. Ännu tröttsammare! Mitt telefonnummer var avsett för en annan person, inte någon påtänd idiot som vill bli av med vapen. Fattar ni vilka losers? Orka! Jag förklarade helt enkelt att jag inte håller på med sådant längre och bad honom vidarebefodra mitt nummer till rätt människa, men jag undrar om han fattade för han verkade rätt snurrig. Det telefonsamtalet och det andra samtalet jag hade med Erik resulterade i en stor klump i magen och i natt hade jag mardrömmar om sprutor, kanyler, knark och våld, men jag skakade snabbt av mig det när jag vaknade i morse. "I morse" förresten... snarare runt middagstid. Har slappat idag också, men försökte faktiskt skriva lite på boken. Det var tvärkört. Har ingen som helst motivation eller inspiration. Känns som om jag måste ta sats några dagar och sedan kasta mig över skrivandet. Bestämde mig därför att inte göra något med boken förrän på måndag nästa vecka.

Onsdag 23/8 kl. 19:20

Ännu en dag då jag verkligen har tagit tillvara på min semester och slappat oförskämt mycket. Känner mig duktigt slö och det ger mig lite dåligt samvete eftersom jag borde skriva på boken, men det är över tre veckor kvar tills min semester är slut, så jag borde hinna göra klart boken tills dess. Gör jag inte det, så är det ändå inte hela världen. Vill hellre att boken blir bra, än klar tidigt. Framåt eftermiddagen idag vaknade vi faktiskt till lite, tog oss i kragen och påbörjade en storstädning. Mer spännande än så har dagen inte varit. Jo, förresten... min gode vän Erik ringde idag och berättade att en gemensam kompis (han som försökte ta ut pengar med en falsk check och falskleg) börjat knarka igen och det var givetvis skittråkigt att höra. Erik hade hälsat på honom i en lägenhet och berättade om vapen, droger och annat skit. Erik hade dragit efter 20 minuter eftersom han liksom jag står över sådant skit idag. Det är bara jobbigt att uppleva och jag fick en liten klump i magen när han berättade. Tyvärr var Erik som vanligt stressad, men jag ska ringa upp honom ikväll och prata mer. Mer skvaller om detta följer imorgon. Här kommer lite mer foton från Skara sommarland.

Askling dricker vatten ur en dricksvattenbrunn samtidigt som jag spexar lite för fotografen.

Maja och Wiktoria poserar.

Jag har gett upp och väntar på tåget.

Här åker vi VÄRSTA berg- och dalbanan.

(Ziggan är knappt med på några foton eftersom det var hon som fotograferade.)

Tisdag 22/8 kl. 22:38

Trött! Har legat hela dagen, sovit och bara glott på teve. Ziggan har influensa med feber och illamående och själv känner jag mig inte heller frisk. Känns som om mitt intresse för att blogga börjar svalna lite, men det kan ju bero på min nuvarande trötthet. Här är i alla fall fler foton från Skara sommarland (mer foton kommer imorgon):

Johan äter/dricker frukost. Observera strax

ovanför hans tumme en av alla de jobbiga getingarna.

Jonas och jag fånar oss som vanligt.

Vid go-cartbanan missuppfattade vi hur nackstöden skulle användas.

Jonas och jag fånar oss återigen. Propellerkepsar var ett måste.

Gärngänget.

Måndag 21/8 kl. 21:20

Har legat hela dagen i soffan, zappat mellan kanalerna och bara pillat mig i naveln. Det känns som om jag borde ligga ett par dagar till och bara vila mig efter resan till Skara. Det var så roligt att återse alla gamla vänner på bröllopet som var den första juli, och därför anordnades den här lilla semestertrippen till Skara. Bara för att vi skulle få återförenas igen under lite lugnare former, men det blev inte så lugnt ändå. Sent torsdag kväll tog vi taxi till Skövde för att göra staden, men suck vad folktomt det var. Det var bara en handfull gäster på diskoteket och bartendern tappade hakan när vi beställde in ett helrör. Det kostade 1 400 kronor och då tappade vi hakan! När vi påpekade det höga priset, så fick vi köpa nästa helrör för 600 kronor... vad håller de på med i Skövde?! Utanför diskoteket höll jag på att hamna i bråk med en lättirriterad och arg kille, men jag löste det på ett diplomatiskt och rätt skönt sätt om jag får säga det själv. Jag har lärt mig att lugnt be om ursäkt upprepade gånger även om det inte är mitt fel. Allt känns som en vinst ändå när slagsmål kan undvikas. Jag anser att äkta självsäkerhet och självkänsla ska inte kunna rubbas bara för att någon står och skriker glåpord. Ord ska inte betyda någonting då. Själv är jag inte riktigt där än, men nästan. Den här lilla incidenten fick mig se att skillnaden mellan den förra Niclas och jag fortfarande blir större och större. Det är häftigt! Natten i Skövde avslutades sent, men vi var ändå uppe strax efter åtta på fredagsmorgonen och ägnade hela den soliga dagen åt bad inne på sommarland. Tyvärr verkar det vara något fel på servern för det tar EVIGHETER att ladda upp bilderna. Hoppas problemet är löst tills imorgon, för jag har många roliga foton att visa.

Maja, Wiktoria, jag och Jonas.

Wiktoria poserar fyndigt.

Söndag 20/8 kl. 22:05

Oj, oj, oj, vilket kalas det har varit i dagarna tre! Vi var ett gäng på sammanlagt 10 personer (fem par) som åkte till Skara sommarland i torsdags. Vi blev som barn på nytt när vi sprang omkring i vattenlandet under hela den soliga fredagen, åkte vattenrutshbanor och hade sjuhelsikes roligt! Just nu är jag TRÖTT som en bäver och ska gå till sängs, men jag lovar att berätta om hela resan imorgon och visa foton. God natt!

Torsdag 17/8 kl. 12:32

Stressigt värre! Ziggan och jag drar på en liten nöjestripp med ett gäng goda vänner idag, så jag lär inte kunna blogga igen förrän på lördag tidigast. Då blir det givetvis både bilder och skvaller. Det lär bli riktigt roligt och jag önskar er alla en minst lika trevlig helg!

Onsdag 16/8 kl. 22:21

Under dagen har Com Hem misslyckats att leverera bredband till oss, så vi har varit strandsatta på denna öde ö hela dagen. Eftersom jag inte har haft någon tillgång till internet, så har det heller inte blivit någon poker idag. Däremot har jag skrivit nästan ett halvt kapitel på boken. Alltid någon fördel med att inte kunna koppla upp sig. Borde kanske ordna avbruten uppkoppling oftare... blir ju lite mer skrivet då. Emellanåt har jag dock rastlöst gått omkring i lägenheten, bitit på naglarna och undrat vad jag ska sysselsätta mig med. Teven tillfredställer mig inte längre på samma sätt nu när jag har blivit en inbiten nätsurfare. Det känns som om teven är ett utdöende media. Nostalgiskt minns jag min ungdom då video faktiskt var nytt och spännande. Jag minns också när vi fick fler kanaler än bara 1:an och 2:an... och kanaler med reklam! Det var häftigt. Idag spyr jag på all tv-reklam och undrar hur många det är i de svenska hemmen som inte är uppriktigt trötta på reklam för blöjor, diskmedel, mascara och dambindor. Nää, tacka vet jag datorn!

Tisdag 15/8 kl. 19:59

Nu ska vi gå på kändisjakt! Blev långt ifrån förvånad över kokainskandalen som det pratas om nu. Däremot blev jag förvånad över uppståndelsen. Trodde inte folk att det förekom droger bland idrottsmän och andra kändisar?! Vakna lite nu va! Det finns mycket att säga om Patrik Sjöberg, Sven Nylander och de andra idioterna i gänget som torskade på kokain. Och Sven sedan då... försöka neka till det först. Vilket stolpskott. Har man gjort en sådan tabbe, så måste man ju för fan stå för det. Någon heder kan han väl ändå försöka behålla?! Den största skadan är väl det ungdomar (och äldre också för den delen) nu tänker om kokain.

Det kan ju inte vara så farligt. Håller idrottare på med det, så borde det ju inte vara några problem för mig heller. Kan dom, så kan jag... och så vidare.

De har ju nästan gjort reklam för drogen och jag törs LOVA att det finns människor som nu kommer att testa den tack vare den aktuella händelsen. Det glamorösa ryktet om drogen kommer fortsätta att leva vidare.

Något alla måste förstå är att det finns betydligt större idrottare, kändisar och digniteter som missbrukar droger. När jag själv höll på att langa och missbruka kokain, så bjöd jag några kändisar på drogen, men inga som skulle få några stora rubriker idag. Dock hade jag en kompis i Stockholm som påstod att han hade sålt kokain till kronprinsessan Viktoria och han kallade sig själv lite skämtsamt för kunglig hovleverantör. Min kompis anser jag vara väldigt trovärdig och jag väljer därför att tro på honom, men det finns inga som helst bevis för händelsen. Vidare påstod min kompis att även kungen skulle ha snortat kokain och även detta väljer jag att tro på. Själv skulle jag bli smått förvånad om det inte stämde. Min kompis är absolut ingen skrävlare, hade kontakterna och berättade dessutom ingående om särskilda detaljer i både Viktorias och kungens fall. Jag tycker inte illa om kungafamiljen på något sätt, men vill ändå berätta vad jag har hört och vad jag tror. Och om det nu verkligen vore så att Hans Majestät Konungen och Kronprinsessan har missbrukat droger, vem skulle efter det undgå misstanke?

Måndag 14/8 kl. 23:01

Den här måndagen har vi behandlat som en söndag... sovit länge, ätit gott, slappat i soffan, hyrt ett par filmer och ätit godis. En riktigt skön dag alltså. Skrev en halv sida på boken också och hann även med att vinna ett par hundra på poker, så trots att vi egentligen inte har gjort ett skit, så har vi hunnit med mycket idag ; )

Vill rekommendera en av filmerna som vi såg: Kiss Kiss Bang Bang hette den med Val Kilmer och Robert Downey Jr. i rollerna

Söndag 13/8 kl. 20:30

Det var riktigt roligt på kräftskivan och vi sjöng sönder våra halsar och en av de bästa snapsvisorna jag hört:

(Melodi: Här kommer Karl-Alfred Boy, ohoj)

Brännvin är jävligt gott, hoj hoj! Ju bättre ju mer man fått, hoj hoj! Men går man i golvet så där framåt tolv - ett, så slår man sig jävligt hårt, hoj hoj!

Idag blev jag och Ziggan polisanmälda! Vi sov över hos Ziggans bror som bor på landet och i morse rymde Prozac genom altandörren. Han sprang till en gård i närheten där han bet ihjäl en höna. Hönorna gick tydligen lösa på gården. Tyvärr hade gårdsägarinnan haft en tidigare incident då en lös hund skrämde upp en av hennes hästar som var med föl. Tyvärr dog den hästen, så jag kan förstå hennes frustration över lösa hundar. Det var dock inte Prozac som var den skyldige då. Samtidigt känner jag att vi blir bestraffade för den incidenten, för jag menar... en död höna är väl inte så där jättefarligt? Visserligen är det oaktsamt av mig att inte ha större koll på min hund, men en polisanmälan?! Känns lite som om de gör en höna av en fjäder, om ni ursäktar ordvitsen.

Lördag 12/8 kl. 16:28

Idag har jag helt struntat i att arbeta med boken och bara spelat lite poker. Gick 300 spänn plus. Igår kväll struntade jag i att ta en sömntablett. Somnade snabbt ändå, men vaknade betydligt fler gånger av klådan. Samtidigt vill jag inte äta för mycket piller och speciellt inte sådana som är vanebildande. Ska låta det gå några dagar nu utan piller, så får jag se hur sömnen blir. Ska på kräftskiva ikväll och jag kan bara hoppas att klådan är lindrig. Vill inte sitta och klia mig i ansiktet hela tiden som något nervöst psykfall. Jobbigt! I förrgår köpte jag zinkpudervätska mot klådan och den är effektiv, men med den vita smeten i ansiktet så är det inte särskilt kul att visa sig ute bland folk. Kanske de tror att jag är en klumpig målare?

Krigsmålning a lá Braveheart.

Fredag 11/8 kl. 20:22

Jag har ljugit för både mig själv och andra, men nu är det slut på det. Har äntligen kommit till insikt med mysteriet kring mitt knarksug i drömmarna. Efter att jag hade slutat knarka, så kunde jag erkänna för mig själv och min omgivning att jag fortfarande ibland fick ett sug efter amfetaminkicken. Sedan vet jag inte riktigt vad som hände, men för lite mer än två år sedan började jag förneka att det fanns en liten del av mig som saknade känslan. Min självförnekelse började nog på grund av skammen och att ett par andra före detta pundare som jag pratade med hävdade att de aldrig kände något sug eller någon saknad. Då skämdes jag över mina känslor och grävde ner dem tillsammans med min ärlighet. Förnekelsen var också ett sätt att låta Ziggan, mina arbetsgivare och mina närmaste få känna en säkerhet och trygghet över min fortsatta drogfrihet. Det kan de ju givetvis fortsätta att göra... ingenting har förändrats. Jag har bara blivit lite ärligare mot mig själv och andra. Det lilla suget... eller kanske snarare saknaden av känslan dyker inte upp ofta alls, men jag ska sluta förneka att den ändå finns där ibland och har nog alltid funnits där sedan första sprutan. Skillnaden är att jag kan hantera det idag och jag har inga som helst problem att behålla min drogfrihet. De senaste tre åren visar det ganska tydligt. Igår hade jag ett samtal med Ziggan där jag försökte förklara allt detta, men hon blev givetvis orolig ändå och det tog ett tag innan hon helt förstod vad jag menade. Vill ju inte göra henne eller någon annan orolig, men samtidigt vägrar jag leva i självförnekelse. Jag vill ju dessutom kunna berätta ärligt för alla ungdomar och poteniella knarkare att konsekvenserna kan vara livet ut. Jag vill inte komma dragandes med något glamouröst skitsnack som får folk att tro:

"Nää, det går att knarka hur mycket som helst! Sedan är det bara att lägga av med skiten och då är allt frid och fröjd!".

Idag har det gått riktigt trögt med boken. Har bara fått en halv sida gjord trots ett par timmars jobb, men så blir det ibland... att jag liksom fastnar på formuleringar och uppbyggandet av meningar. Andra dagar kan skrivandet lossna rejält och vips har jag gjort 1-2 kapitel klara.

Torsdag 10/8 kl. 21:57

Jobbade många timmar idag med boken, men avbröt när det blev för jobbigt känslomässigt. Blev uppriktigt ledsen när jag skrev avsnittet här nedanför. Jag har nu bara 1-2 kapitel kvar, så det ser ut som om jag kommer att hålla min deadline.

"Många mornar när Ziggan gick till jobbet, så studsade jag upp ur sängen i samma ögonblick som ytterdörren slog igen. Jag kikade ut genom fönstret och när jag såg att hon åkte till jobbet, så slängde jag snabbt på mig kläderna och sprang ner till centrum där min knarklangare Stefan bodde. Det var sällan som jag köpte mer än ett gram eftersom jag nästan varje gång tänkte:
Det här blir sista gången… efter det här måste jag fan lägga av!
De gånger som jag var på väg till någon knarklangare, så tänkte jag inte på något annat än den kommande sprutan. Löftet att sluta var som bortblåst.
Nu är det kanske bara 8-10 minuter kvar tills jag får ta en spruta, tänkte jag och räknade oftast minuterna.

Ibland öppnade inte Stefan, så ett par gånger satt jag och väntade i hans trappuppgång helt förtvivlad över att inte ha fått tag i något amfetamin. Det var dock aldrig särskilt långt till någon annan langare, så oftast fick jag dock tag i det. Då återvände jag snabbt hem till Ziggan och det första jag var tvungen att göra, var att springa in på toaletten och skita. Suget efter kicken gjorde mig ofta lös i magen. Sedan satte jag mig i soffan och sköt i mig den efterlängtade drogen framför teven där porrfilmerna gick på snabbspolning. Jag hade förstått varför Ziggan upptäckte mitt missbruk, så timmen innan hon kom hem ifrån jobbet ägnade jag åt att vädra, duscha, diska och städa. Jag tände också lampor och såg till att persiennerna var uppdragna. Allt för att hon inte skulle misstänka att jag hade knarkat. Jag koncentrerade mig också på att inte flacka med blicken när jag mötte henne i dörren och nästan alltid lyckades mitt bedrägliga beteende. När hon ett par gånger tittade misstänkt på mig och frågade om jag hade knarkat, så erkände jag faktiskt direkt. Jag ville helt enkelt inte ljuga för henne."

Onsdag 9/8 kl. 21:05

Sov bara hyfsat inatt... varken mer eller mindre trots sömntabletten. Idag har jag periodvis haft en riktigt intensiv klåda i ansiktet och i hårbotten. Antar det beror på att jag solade mycket igår. Är ni trötta på att jag skriver om min bältros? Då kanske ni kan förstå hur jävla trött jag är på skiten! Klådan och min förstörda sömn är på väg att driva mig vansinnig.

Satt under dagen och gjorde efterarbetet klart på boken, så nu är det bara att kavla upp ärmarna och skriva de sista kapitlen. Ska jobba med boken hela dagarna både torsdag och fredag. Ska bli intressant att se hur långt jag kommer. Nu måste jag tyvärr avsluta inlägget. Lovar att skriva ett betydligt längre och saftigare imorgon.

Tisdag 8/8 kl. 22:48

Idag är tredje dagen som jag vågade vara ute i solen. Var och badade och fick äntligen lite färg på mig. Skönt att solen fortfarande skiner... trodde ju att värsta regnovädret skulle komma så fort jag kunde börja vara ute i solen. Det hade varit min vanliga otur. Har även under kvällen hunnit med att jobba mycket på boken och med den här takten så är jag lätt klar med den under semestern. Känns skönt! Fick insomningstabletter (Imovane 5 mg) på recept idag, så nu kan jag också få vakna någorlunda utvilad. Hoppas bara att min lever inte tar allt för mycket stryk av dem. Ska kolla mina levervärden nästa vecka. Ursäkta det korta inlägget, men det blev sent och nu är det go´natt.

Måndag 7/8 kl. 22:48

Det här var första natten på fem veckor som jag fick en ordentlig sömn. Tröttnade på att bara få små fragment av sömn, så sent igår kväll tog jag en insomningstablett (Imovac 5 mg). Vaknade första gången av klådan 05:15 imorse och jag kan inte beskriva hur skönt det var med en god natts sömn. Fick tabletten av en granne, men hon hade bara en, så nu bävar jag inför kommande natt som jag vet kommer brytas ner i små bitar av klådan. Ska till vårdcentralen imorgon och försöka få några sådana tabletter på recept. Jag går nu och hoppas innerligt på att klådan snart ska försvinna och inte stanna kvar livet ut... vilket den faktiskt kan göra. Hörde idag talas om en 80-årig kvinna som lidit av sin bältros i över 40 år. Tanken på att ha den här klådan resten av mitt liv skrämmer mig, men jag antar att det då bara är att gilla läget och försöka göra det bästa av skiten. Anser ändå att jag är lyckligt lottad och haft stor tur genom åren... och när jag nu går igenom mitt liv igen på grund av skrivandet av boken, så slås jag av insikten att jag många gånger kommit för lindrigt undan. Idag skulle jag själv bli kraftigt irriterad på en sådan människa och önska honom både illa och långa straff. Kanske är det lite karma att jag drabbades av bältros?

Söndag 6/8 kl. 21:29

På förmiddagen jobbade jag med boken och blev klar med ytterligare två kapitel. Eftermiddagen och kvällen har vi tillbringat ute på landet hos "svärfar". Vi solade, åt gott och Prozac njöt av friheten att springa lös. På tal om Prozac, så måste jag berätta en liten anekdot:

När jag var hemma en gång och pratade med Ziggan i telefonen, så ropade hon på Prozac samtidigt som jag höll upp luren. Han sprang då ut på balkongen och tittade efter henne. Sedan sprang han till ytterdörren, lade huvudet på sned och spärrade upp öronen. Detta tyckte jag var kul och när Ziggan senare var hemma, så ville jag visa henne hur han bar sig åt. Därför ringde jag upp hemnumret med mobilen, gick ut i trappuppgången och ner till bottenvåningen där jag ställde mig bakom hörnet vid tvättstugan. Där stod jag ett tag och ropade på honom i telefonen:

- Prozac! Prozac!

- Hallå...? hörde jag plötsligt en osäker röst ropa försynt.

Sedan tittade en kvinnlig granne lite försiktigt fram bakom hörnet.

- Jaså, är det bara du, sade hon när hon fick syn på mig. Jag undrade vem det var som stod här och ropade efter sin medicin, fortsatte hon och log.

Det var pinsamt värre och det var första gången på väldigt länge som jag kände att mina kinder hettade lite. Det blev inte bättre av min förklaring:

- Jag pratade bara med min hund!

Lördag 5/8 kl. 21:36

Har som planerat suttit hela dagen och arbetat med boken. Nåja, sex timmar blev det i alla fall, men det räckte gott och väl. Fick huvudvärk till slut. Har börjat knyta ihop säcken lite nu, så jag gick igenom de första 10 kapitlen och gjorde de förhoppningsvis sista ändringarna i dessa. Tänkte gå igenom hela boken och göra alla de ändringar som jag har tänkt på de senaste dagarna innan jag fortsätter att skriva där jag slutade sist. Fick en hel del gjort idag och det stärkte mina planer och förhoppningar om att bli klar under semestern. Jag har vissa saker inplanerade under semestern, så jag vet ju att det garanterat kommer bli flera dagar som jag inte gör ett skvatt på boken. Vill därför få ett litet tidsmässigt försprång.

Sov dåligt som fan i natt igen, så jag är trött som apskit. Därför blir detta ett kort inlägg.... ursäkta... trött... måste... sova...

Fredag 4/8 kl. 19:57

Så otroligt skönt det ska bli med sex veckors semester nu... som jag till stor del kommer att ägna åt att få boken klar. Låg vaken nästan hela natten på jobbet och sov max 1 timme. Helt ärligt och utan att överdriva. Sov så dåligt lite på grund av klådan (som fortfarande inte gett med sig än. AAaarrrggghhh!!), men mest på grund av att jag arbetade mentalt med boken och kunde inte släppa tankarna på händelser som jag vill berätta om, hur jag ska skriva vissa avsnitt, ändringar som ska göras, formuleringar som jag ska använda mig av och andra bokrelaterade saker. Gick upp vid sjuhugget och tog en stark kopp kaffe för att förhoppningsvis piggna till inför dagens arbetsuppgifter. Det skulle jag inte ha gjort. Jag dricker normalt inte kaffe och förvandlades därför från en trött zombie till en pigg, hispig och darrig behandlingsassistent. Under dagen höll jag sedan ett högt tempo på jobbet med mycket kroppsarbete. Vi (jag + 1) bar i tre bryggsektioner i vattnet á 100-200 kilo styck, monterade ihop dessa, borrade, hamrade, skruvade, flyttade stora jävla envisa stenbumlingar (mindre berg faktiskt) som låg på botten... och i vägen. Sedan förankrade vi bryggan i botten med långa och otympliga järnrör. Pust, suck och stön! På grund av blandningen av övertrötthet och starkt kaffe, så kände jag mig smått påtänd hela dagen. På tåget hem kände jag mig som en darrig uttorkad pundare (har ju liiiiite erfarenhet av det) som varit vaken i några dygn och höll på att tända av. Blev till och med lite folkskygg. Så OTROLIGT skönt att komma hem... nu ska jag gå och lägga mig. Go´natt!

Torsdag 3/8 kl. 20:43

Idag har jag bokat tid för teoriprovet. De hade ingen tid förrän i början av nästa månad, men då får jag lite extra tid på mig att plugga ordentligt. Gjorde ett test på nätet och andra gången hade jag 70 rätt av 70 möjliga, så jag känner mig rätt säker. Hittills har körkortet kostat mig cirka 4 700 och med de tre läkarintyg som krävs i framtiden är jag uppe i över 14 000 kronor... och då har jag ändå inte räknat med kostnaden för teorin, halkan och uppkörningen. Det blir ett SJUKT dyrt körkort! Ett körkort som jag kommer se till att behålla den här gången. Det var jättedumt att bli av med det första :~(

I morgon går jag av det här tre dygn långa passet och åker hem. Längtar... efter mycket faktiskt. Ziggan, Prozac, hem, körkortet, hoppa fallskärm, att träna, bli helt frisk, kompisarna, få heltidsanställning, bli rik, få barn, köpa hus, bli skuldfri och att bli klar med den nya boken. Imorgon börjar min semester på sex veckor och innan den är slut ska jag boken vara klar. Basta! Ska sätta mig redan på lördagsmorgonen och sedan skriva hela dagen. Ziggan jobbar då, så jag får passa på att jobba hela de dagarna.

ps.

Snegla gärna på kommentarerna under tisdagens inlägg. En intressant och rolig diskussion i all vänskaplig mening.

Onsdag 2/8 kl. 20:38

Pratade med en gammal kompis idag som varit ren i över en månad nu och det verkar onekligen som om han menar allvar med sin drogfrihet. Vi skrattade gott åt oss själva hur vi bar sig åt som pundare... som alla pundare bär sig åt. Man låste in sig och tokrunkade allt ifrån ett par timmar till ett par dygn. Timmarna och dygnen går otroligt fort när man är påtänd och man fastnar lätt i olika saker som till exempel städning, laga stereon (som inte alls var trasig) eller... ja, porrfilmer. När vi idag jämförde våra skruvade beteenden var vi slående lika, men det förvånade mig knappast. Alla pundare vet vad det innebär att tokrunka. För att ingen skulle se hur jag vältrade mig i självförnedrelse, så drog jag ner persiennerna, drog för gardinerna och hängde upp både lakan och täcken för fönstrena. Sedan synade jag noga så att det absolut inte fanns en enda chans att någon såg in. Ändå kände jag mig iakttagen och i min sjuka hjärna trodde jag att folk hängde i klätterrep utanför fönstren och tittade in. Jag bodde på andra våningen under den intensivaste perioden. Ofta förseglade jag fönsterlåset med ståltråd för att ingen skulle kunna lirka upp dem utifrån. När jag berättade det för min kompis skrattade han bara och sade:

- Själv spikade jag igen fönstren med fyrtumsspik och tejpade igen små springor för att ingen skulle kunna se in!

Vid flera tillfällen trodde jag att grannarna hade borrat sig in till mig och spionerade på mig med microkameror. Då kunde jag tillbringa många timmar med att försöka hitta deras kameror och mikrofoner. En gång hörde jag tydligt hur de pratade om mig och hur nära jag var att hitta kameran. När jag ändå inte hittade den, så blev jag skitförbannad och slog en yxa i väggen och skrek:

- Det tar mig bara tre sekunder att slå sönder den här väggen och komma in till er!

Jag blev konstigt nog vräkt ifrån den lägenheten.

Tisdag 1/8 kl. 19:41

Jag minns så väl min naiva inställning till droger då jag "bara festknarkade". Jag tog ju bara när det var fest och använde inga sprutor. Hur många så kallade partyknarkare använder inte den ursäkten?! Såg aldrig mig själv som beroende eller missbrukare då, trots att en utekväll kändes skittråkig utan amfetamin och att jag kunde lägga ner STOR energi på att försöka vaska fram lite av det vita guldet. Antar att det är ganska normalt att festa nästan varje helg när man är ung, men festandet antog gigantiska proportioner när drogerna kom in i mitt liv. Fem dagar i veckan var inget ovanligt... "Jag tar ju bara när det är fest". Vet att många resonerar så, men samtidigt fördömer sprutmissbrukare, knarket och knarklangarna. Behöver jag ens nämna att det är dubbelmoral? Vad jag inte förstod förr är att som "festknarkare" har man valt sida. Även om det "bara" är ibland vid festliga tillfällen man drogar, eller "bara" använder "lätta" droger typ gräs. Man stöttar narkotikahandeln och allt det våld, den kriminalitet och misär som OUNDVIKLIGEN följer i dess kölvatten. "Jag tar ju bara när det är fest". Majoriteten av dagens sprutmissbrukare började som "festknarkare". Jag gjorde det också trots att jag trodde att det inte skulle kunna hända mig. Oj, vad fel jag hade!