Fredag 30/6 kl. 19:57

Attans så skönt att vara hemma igen och få krama om mina bägge älsklingar! Ziggan mötte mig på stationen och vi åkte direkt ut till Ikanohuset och shoppade lite inför bröllopet i morgon. Hittade ett par ljusa jeans, en vit linneskjorta, en svart lite tjockare tröja och ett par skor. Ziggan köpte en kjol och ett par sandaler. Trevligt med lite nya kläder. Inga direkta finkäder, utan mera fräscha kläder som kan användas till annat än bröllop och sådant. Det stod "Klädsel: Kavaj" på inbjudan, men inte f*n tänker jag köpa en kavaj för 6-7 hundra som jag bara använder en gång. Nää, då finns det bättre saker jag behöver lägga pengarna på. Tror dessutom att det blir lite för varmt i morgon med skjorta OCH kavaj. Phu! Ser verkligen fram emot morgondagen!

Idag är det tre månader sedan jag började blogga och idag passerade sajten 4 500 besökare. Det är ett snitt på femtio besökare om dagen. Kul! Känner till vissa av er som besöker sidan regelbundet, men självklart undrar jag lite vilka alla ni andra är. Presentera er gärna på "Comments" här nedan om ni har lust att stilla min nyfikenhet lite. Presentationerna på detta inlägg publiceras inte.

Torsdag 29/6 kl. 20:45

Det känns lite som muck eller en permission från kåken att få åka hem imorgon efter detta maratonpass. Sade det till mina kollegor idag som då skrattade lite grann, men faktum är att det finns lite allvar i det. Antar att det är den starka längtan som är likadan. Då längtade jag efter friheten, polarna och festerna. Nu längtar jag efter Ziggan, min hund och mitt hem. Vuxet värre, men f*n så skönt det är att äntligen vara en Svensson. "Äntligen" skrev jag... hmm, har ju varit en Svensson ett par år nu. Märkligt hur jag kan uppskatta en livstil som jag i nästan hela mitt liv har förkastat. Fattade då aldrig hur bra det var, men det gör jag nu. Siktar och satsar totalt på Svenssonlivet med villa, heltidsjobb, husvagn, barn, fru, hund och hela köret. Längtan efter det livet är betydligt starkare än vad min längtan efter ett kriminellt liv någonsin var. Dessutom är det här mitt rätta jag.

Onsdag 28/6 kl. 22:24

Ytterligare snart en dag till ända... två dagar kvar på jobbet tills jag får åka hem till Ziggan och Prozac. Saknar bägge jättemycket! Grabbarna här på hemmet är fortfarande lugna och beskedliga. Det hade varit otroligt påfrestande att jobba så här länge non-stop om de inte hade varit det. Hade nog varit slut efter 2-3 dygn då. Nu har det gått sex dagar och jag skulle lätt kunnat göra sex dagar till under rådande omständigheter... om det inte hade varit för min enorma hemlängtan. Känns störtskönt att ha en käresta och ett hem att längta efter. Skänker en tanke till de som inte har det.

Hoppas ni ursäktar, men jag är alldeles för trött för att blogga mer idag. I och för sig skulle jag kunna skriva en massa dravel bara just för att ge er lite mera att läsa, men det vore ju bara slöseri med både tid och energi för både er och mig. Tiden är ju dyrbar och just därför tänker jag inte slösa bort den på att skriva massa onödiga saker som ni inte är intresserade av att läsa. Istället kunde ni ju ägna den tiden åt något bättre som till exempel ringa och prata med en god vän, lösa korsordet från i våras som aldrig blev klart eller varför inte sätta sig i favoritfåtöljen med en bra bok? Nää, slösa bort er värdefulla tid och energi vill jag ju inte göra. Det vore som att bla, bla, bla...

Onsdag 28/6 kl. 08:02

Ooops! Gick och lade mig igår kväll med en känsla av att jag hade glömt något... vilket jag ju hade. Glömde ju faktiskt att blogga igår. Första gången på tre månader som jag inte hade en tanke på det, men konstigt nog var det det första jag tänkte på när jag vaknade imorse. Nu måste jag jobba, så jag skriver mer ikväll istället. Om jag nu kommer ihåg det!

Måndag 26/6 kl. 21:34

Har varit själv på jobbet nästan hela dagen. Grabbarna har haft permissioner, varit på möten eller på sina sommarjobb, så idag har jag inte gjort särskilt mycket. Byggt lite på bryggan, men mest legat i soffan och glott på teven. Känner mig inte direkt utarbetad ;) Mitt skrivande på boken har legat nere de senaste veckorna på grund av ren brist på disciplin och skrivlust. Har varit för lat helt enkelt, men nu känner jag att min skrivlust börjar återkomma och jag ser fram emot att skriva igen. Går ofta och tänker på vissa saker som jag ska skriva om och hur jag ska formulera mig. Tankarna på boken och arbetet upphör inte bara för att jag för tillfället inte skriver fysiskt. Det är lika mycket ett menalt arbete. Om inte mer. Mår fortfarande alldeles förträffligt och ser fram emot lördag då jag och Ziggan ska åka iväg, bo på hotell och gå på en god väns bröllop. Det är faktiskt det första bröllopet jag går på i vuxen ålder. Har tidigare inte haft så många vänner som har gift sig. När tiden kommer för vårt (mitt och Ziggans givetvis) skulle jag vilja ha ett gigantiskt bröllop i en stor och blommig trädgård. Förr, sedan jag själv besökt staden, ville jag alltid gifta mig i Las Vegas, men de önskemålen har jag lagt åt sidan. Det har nog med mognad att göra.

Söndag 25/6 kl. 21:20

En väldigt bra, slapp och lugn dag på jobbet. Har suttit ute och solat en stund på dagen och byggt lite på en brygga. Det har bara varit jag och en grabb här idag och det har självklart bidragit till lugnet. Normalt är det den jobbigaste killen, men när han är själv med mig fungerar allt jättebra. Oftast i alla fall. Idag har han varit rena drömgossen och gjort saker utan att ens ha blivit tillsagd och det påverkar ju givetvis mitt humör också. Måste vårda sådana här guldkorn i minnet för jag vet att det är en tidsfråga innan det blir lite jobbigare dagar igen. Kan ju inte klaga på att jobbet inte är omväxlande. Kan inte klaga på någonting faktiskt. Hela mitt liv känns oförskämt bra just nu.

Pratade med min gode vän Erik i Stockholm idag. SVT har avslutat inspelningen av dokumentären Bröder i brott om honom. Det blev ingen medverkan för min del, men det sörjer jag inte över. Vi kommer säkert att samarbeta med annat i framtiden i stället. Vi pratade mycket om våra nuvarande liv, tankar och känslor. Känns fantastiskt att två sådana "gamla" busar som oss kan göra det. Vi gjorde nästan aldrig det under tiden som vi var kriminella. Hur skulle det sett ut?! Två gangsters som pratar känslor och tankar?! Nää, på den tiden ville man ju visa sig så tuff och hård som möjligt. Det tog sin lilla tid att hitta min rätta identitet bakom allt skit... droger, skinnvästar, brott och våld. Lär fortfarande att känna mig själv, så jag är nog inte riktigt där än. Men snubblande nära. Det var kanske mig själv jag sökte efter hela tiden?

Lördag 24/6 kl. 23:02

Fick ett mail av en gammal kompis igår och jag ringde upp honom. Det var riktigt kul att prata med honom och enligt han själv är han på väg att kämpa sig ur ett långvarigt missbruk. Håller tummarna! Vi hade en del tråkiga minnen att prata om också och det satte sina spår i mina drömmar inatt. Hösten 2001 var en annan kompis och jag påtända och påverkade av tabletter och otroligt nära att skjuta honom. Ren tillfällighet att det inte blev så. Han var vid flera tillfällen bara ett par meter från att få både kulor och hagel i sig. Vid ett tillfälle stod vi beväpnade i ett garage och väntade på att han skulle komma in och vi hade lagt ut presseningar för att undvika att för mycket blod skvätte på väggar och golv. Sedan skulle vi köra ut liket till en skog och gräva ner honom. Suckar och skakar på huvudet nu. Otäckt. Snacka om att drogerna gör en bäng i huvudet. Ni kan läsa mer om det i boken som kommer. Vi har pratat igenom allt som hände då och vi kan nästan skratta åt det idag. Nästan. Sådana saker händer när man lever ett sådant liv. Det är långt ifrån en unik händelse. Han gav mig tillåtelse att använda hans riktiga namn... som samtliga hittills har gjort. Pratade även idag med honom och efter bara två samtal så är vi bättre kompisar än vad vi någonsin har varit. Han verkar ha fått en hel del insikter och tröttnat på skiten, men har det jobbigaste framför sig... att bryta med ALLT och ALLA. Att viljan finns där är bara början. Dock en bra början. Lycka till!

Fredag 23/6 kl. 23:30

På jobbet. Grabbarna sköter sig betydligt bättre än sist jag jobbade och det beror mest på alla samtal som vi haft med dem, men allt kan ändra sig inom loppet av ett par minuter. Har numera nolltolerans med käcka spydigheter ifrån dem och har gjort det klart för dem. Hittills fungerar det bra. Synd bara att det tog över ett helt år innan jag satte ner foten ordentligt, men bättre sent än aldrig. Har nu jobbat tretton månader här på behandlingshemmet och det känns som om jag precis börjar få lite grepp om det. Men som sagt... bättre sent än aldrig. Känns fortfarande som om jag har ett av världens bästa jobb. Tror inte att jag hade trivts lika bra på något annat behandlingshem i hela Sverige. Lovade Ziggan att inte jobba under denna helg nästa år. Hon är på en camping i Västervik och firar midsommar med släkt och vänner och vi saknar varandra väldigt mycket. Jobbar nu åtta dagar på raken så vi ses inte förrän lagom till nästa helg. Längtar redan efter henne. Och Prozac. Han är hos ett par snälla grannar under helgen. Det var fullt på hundpensionaten. Trots saknaden av mina bägge familjemedlemmar så känns det ändå inte fel att jobba över midsommar. Imorgon kommer jag att vara betydligt gladare och piggare än de flesta jag känner. Dessutom tjänar jag givetvis betydligt bättre under storhelger. Trevlig midsommar på er allihop!

Torsdag 22/6 kl. 23:59

Fick ett mail av min brors fru idag. Hon påminde mig lite fint att jag hade glömt min brorsas 40-årsdag. Lagom roligt, men jag ringde och grattade honom i efterskott och han förstod. Vi har ju båda varit dåliga på det där med födelsedagar. Riktigt dåliga! Farsans 50-årsdag glömde vi bägge bort helt och hållet. Brorsan hade då missbruksproblem och själv var jag upptagen med min dåvarande flickvän. Svängde förbi farsan då för att försöka låna en hundring och då var hela släkten (på farsans sida) där.

- Vad står på? frågade jag lite försynt.

- Din pappa fyller femtio år idag, svarade en av mina farbröder.

Det var ju också lagom roligt. Fick i alla fall låna en hundring av honom och sedan drog jag igen. Mmm, på den tiden brydde jag mig inte så mycket. Försöker att göra det idag lite mer och därför grämer jag mig att jag missade brorsans födelsedag. Ziggan brukar ha koll vilka som fyller, men brorsans dag hade hon inte skrivit ner. Har ju faktiskt glömt bort min egen födelsedag en gång för länge sedan. Kom på det när jag satt på ett tåg sent på eftermiddagen och läste en tidning. När jag såg datumet i tidningen trillade poletten ner.

Onsdag 21/6 kl. 23:25

Är hemma igen efter ett lite mer påfrestande dygn på jobbet. Blir ju bara så förbannat trött på grabbarna ibland att hälften kunde vara nog. En del av dem beter sig ofta som bortskämda och dryga småbarn. Aaaarrggg! Det känns skönt att ha mina kollegor att luta sig emot och prata med när frustrationen blir för stor. Pratar inte med någon annan om sakerna som händer på jobbet... inte ens Ziggan faktiskt. Mest på grund av att ingen annan än jag och mina kollegor känner grabbarna, deras beteende och problematik. Skulle nog bli för jobbigt att prata med någon "utomstående" och älta allt som händer på jobbet. Visst har jag tystnadsplikt, men den känns lite onödig eftersom jag inte har lust att dra några detaljer från jobbet i alla fall. Är nu ledig en dag innan jag kör ett långpass... åtta dagar och sju nätter! Misstänker att jag kommer att vara ganska slut efter det gigantiska passet.

Tisdag 20/6 kl. 23:57

Sitter på jobbet. Två av grabbarna här på hemmet har riktigt svårt att se vad vi försöker göra för dem. De verkar varken lyssna eller ha viljan att lära sig saker. De är många gånger negativa, ansvarslösa, respektlösa, egoistiska och obstinata, och därmed också självdestruktiva. Vet ju så väl att de kommer att få kraftiga problem i framtiden om de inte ändrar sig, så det är smått frustrerande att inte få dem att förstå. Men, men... än finns det både tid och hopp. Hade de inte haft problem - så hade de ju knappast varit här. Är riktigt trött och ska lägga mig nu för att sova jour.

Måndag 19/6 kl. 23:58

Har haft en grym migrän hela dagen och har därför inte gjort annat än vilat, glott på teven och suttit vid datorn. Blir ett kort inlägg idag på grund av huvudvärken. Igår var vi ute och badade med hundarna och Ziggan tog några kort med digitalkameran som hon fick av sin mamma i lördags. Håll till godo med dem, så skriver jag mera imorgon istället.

Prozac försöker se tuff ut.

Söndag 18/6 kl. 21:47

Det var en riktigt lyckad och rolig tjugofemårsfest trots lite mindre smågnabb. Ziggan och jag löser alltid våra smågnabb snabbt genom att prata ut direkt och förklara lugnt för varandra hur vi känner och tänker. Eventuella problem tacklar vi både smidigt och moget. Ingen av oss har särskilt svårt att be om ursäkt eller kompromissa och det känns i själen att vi kommer att bli gamla ihop. Som en gemensam vän sade till oss igår:

- Det kommer ju aldrig att ta slut mellan er.

Vi instämmer. Födelsedagsfirandet fortsatte på en uteservering nere i centrum och senare gick vi till Harrys... trots att jag inte gillar kroglivet alls längre. Det känns som om det är bråk i luften hela tiden och jag blir bara så trött när jag ser så många som är påtända och/eller uppblåsta på steroider. Av egen erfarenhet vet jag att man inte fattar själv hur patetisk men ser ut när man går omkring och spänner i en alldeles för liten T-shirt. EXAKT sådan har jag själv varit tyvärr, men jag kan skratta gott åt det nu för tiden. För mig är steroidmissbruk idag ett av de yttersta tecknen på att man har dålig självbild. Likadant tycker jag om läpp- och bröstförstoringar. Tycker det är fult med "plastpattar" och varför suktar så många tjejer efter att se ut som fiskar med syrebrist (vissa läppar får en blåaktig färg)?! Inte snyggt! Gissa varför det oftast är de sortens tjejerna som träffar ovan nämnda sortens killar?

Lördag 17/6 kl. 22:35

Stressade hem från jobbet med små marginaler mellan buss- och tågtider. Min älskade Ziggan fyller 25 år idag och jag ville ju inte missa för mycket av firandet. Nästan hela hennes släkt har varit här idag och grattat henne och nu på kvällen har många av våra vänner kommit hit, så nu ska jag umgås med dem istället för att sitta vid datorn och blogga. Trevlig helg!

Fredag 16/6 kl. 23:44

Idag, nästan på klockslaget i skrivandets stund, är det 21 år sedan som jag förlorade vänsterhanden, ett och ett halvt finger på högerhanden och vänsterögat i en sprängolycka. Den olyckan förändrade mitt liv totalt, men den var ingenting jämfört med den "olyckan" som det innebar att fastna i ett drogberoende. Då genomlider jag hellre ytterligare ett ANTAL sprängolyckor, än slåss mot drogerna och dess demoner igen.

Ziggan hade beställt ett tandblekningsmedel via nätet och det kom på posten idag. Vi fick båda en klump i magen när det visade sig att medlet var förpackat i en 10 ml spruta. Inga kanyler dock, men sprutan räckte gott och väl för att skapa en obehaglig känsla hos oss bägge. Ziggan har aldrig tagit några droger, men hon såg ibland sprutor och kanyler hemma hos mig. Vid något enstaka tillfälle såg hon även mig injicera så jag förstår att även hon kände ett obehag. Det var några år sedan jag höll i en spruta och det hela kändes olustigt. Något knarksug fick jag inte... men vi får väl se vad drömmarna säger i natt.

Tandblekningsmedlet var en 35% stark väteperoxidgel och det sved förbannat mycket i tandköttet, så jag gav upp efter bara någon minut. Det skulle sitta i minst en kvart. Försökte två gånger till, men det gjorde för ont och jag avbröt dessa försök lika fort. Bortkastade pengar, men om jag känner mig själv rätt så lär jag försöka igen... och igen. "Vill man bli fin - får man lida pin".

Torsdag 15/6 kl. 23:03

Skönt att Sverige vann till slut! Det var det viktigaste som hände idag. Fortsättningen blir ju lite mer spännande så ; ) Själv hoppas jag på en repris från VM 1994 eller bättre givetvis. Vill ju att Sverige ska vinna, men det skulle också kännas som en slags personlig liten revansch. Under den spännande och historiska straffläggningen låg jag nämligen i ett alldeles för varmt tält i Visby på Gotland och hade en grym avtändning från amfetaminet. Jag hörde hur folk skrek från de fullsatta uteserveringarna nere i Visbys hamn. Suck... vilka tråkiga minnen. Drogerna har snuvat mig på allt för mycket genom åren, så det känns så förbannat skönt att vara drogfri nu. Kommer aldrig att missa något mer!

Onsdag 14/6 kl. 15:59

Precis hemkommen efter en smått stressig dag. Min älskade Ziggan har skjutsat runt på mig halva dagen. Först till S:t Lars missbruksmottagning för att lösa ut läkarintyget som krävs för körkortstillståndet. Det har legat färdigt där och väntat på mig i två månader och en vecka. Eftersom det bara är giltigt i två månader (trodde det var tre) så uppstod problem och jag riskerade att få gå ytterligare ett halvår och göra om alla urin- och blodprov. Jobbigt! De rekommenderade mig att prata med länstyrelsen, så då åkte vi dit. Efter ett samtal och diverse överläggningar på länstyrelsen beslöt de trots allt att godkänna läkartyget. Då åkte vi tillbaka till S:t Larsmottagningen och löste ut intyget som kostade 3 125 kronor. Det sved! Känner mig ändå tursam som till slut fick råd att lösa ut intyget. Tänker på de andra före detta missbrukarna som lever på socialbidrag och inte har möjlighet att låna pengar. Socialen betalar ju inte för några intyg. Därför behöver de ett jobb för att ha råd med körkortsintyget, men man måste oftast ha körkort för att få jobb. Moment 22 på en ganska hög nivå. 3 125 kronor är väldigt mycket pengar för en hederlig människa som försöker kämpa sig in i samhället igen. Nåja, efter det andra besöket på S:t Lars åkte vi ner till centrum och besökte en optiker för en synundersökning till körkortstillståndet. Efter det åkte vi tillbaka till länstyrelsen och lämnade in alla nödvändiga handlingar, så nu är det bara att vänta på att tillståndet trillar ner i brevlådan. Känns riktigt skönt! Kostnad hittills för körkortet: 3200 kronor. Fortsättning följer.

Efter alla körkortsärenden åkte vi ut till Ica Maxi och storhandlade i en timmes tid. Avskyr att gå omkring där inne och trängas, men det blir ju bara en gång i månaden så jag tyglar min rastlöshet då och står ut. När vi kom hem bar vi upp allt, packade in det och sedan var det dags att gå ut med Prozac. Snart väntar min absoluta älsklingsrätt som Ziggan har lagat under tiden jag har bloggat. Det blir kräftpasta. Rekommenderas varmt! En kartong fjärilspasta, två burkar kräftstjärtar, en stor purjolök, en burk crème fraiche (med paprika/chilismak) och två paprikor. Koka pastan och rör sedan ner den frästa paprikan och löken tillsammans med crème fraichen och kräftstjärtarna. Servera med vitlöksbröd. Snabbt, riktigt gott och enkelt. Räcker till 3-4 personer.

Tisdag 13/6 kl. 22:04

Tillbaka hemma efter ett lite kortare arbetspass. Värmen har gjort oss riktigt slöa och Prozac har fått mycket medlidande hela kvällen. Blötte ner en handuk som jag lät ligga i frysen en halvtimme innan jag svepte in Prozac i den. Har nog aldrig sett honom njuta så pass mycket. Det var riktigt roligt. Har inget bättre foto i datorn på honom än, men det kommer någon dag. Minns en sommar då jag satt häktad och nästan höll på att få panik på grund av värmen i den lilla cellen. Trots mina övertalningsförsök, så låste de ändå inte upp det gallerförsedda pansarfönstret i min cell. Förstår inte varför?! He, he. Under de varmaste dagarna blötte jag en handduk och lade över ryggen, axlarna och bröstet för att svalka mig. Skänker i skrivandets stund en tanke åt alla de vilsna människor som sitter inlåsta i en cell i den här värmen. Känner ett visst medlidande. Jodå, jag har empati idag. Har väl en bit kvar, men handen på hjärtat... vem har inte det?

Måndag 12/6 kl. 23:11

På jobbet. Trodde att det skulle bli en pina att ta mig hit på grund av värmen, men jag hade tur. AC:n fungerade på både på bussarna och tåget. Här är det lugna gatan eftersom det bara är en grabb här idag. Två är hemma på permission och en 18-årig kille har precis blivit utskriven. Är jättetrött och bloggar därför mera imorgon istället.

Söndag 11/6 kl. 20:38

Hade en bra dag både igår och idag. Efter fotbollsmatchen igår kväll åkte Ziggan och jag in till centrum och satte oss på en uteservering med några kompisar. Träffade förvånansvärt många bekanta och gamla vänner som jag inte har sett på flera år. Det var riktigt kul! Gick mot bättre vetande in nykter på Harry´s, men gick ut efter knappt en halvtimme. Uppskattar inte längre krogmiljön. Föredrar att sitta i lugn och ro med mina vänner och prata... inte trängas med en massa fulla och dryga ungdomar i en för varm lokal där man tvingas skrika för att kommunicera. Det suger! Idag har vi varit ute på landet hos "svärfar". Solade och åt sill med dillstuvad färskpotatis ute i trädgården. Prozac blir alltid överlycklig av att få komma ut på landet där han får springa lös.

Här kommer två bilder till från festen:

Lördag 10/6 kl. 11:16

Gick och lade mig vid elva-tiden igår kväll, men en kompis ringde en halvtimme senare och undrade om jag ville hänga med till Motala en sväng för han skulle träffa några vänner. Själv såg jag chansen att också träffa en vän, så 40 minuter senare var vi ute på krogen i Motala... MEN VAD ÄR DET SOM HÄNDER MED MIN GAMLA HEMSTAD?!! Knarket flödar ju över! Såg hur många påtända människor som helst och blev erbjuden droger ett antal gånger. Helt öppet och ogenerat dessutom. Kan ha varit patetiska försök att imponera på mig, men bara så ni vet det tills nästa gång: Det fungerar inte! Försök med det motsatta era idioter! Förklarade med ett leende för förvånade människor att jag står över sådant skit numera och är inne på mitt tredje år som HELT REN. Det sistnämnda tvingades jag upprepa många gånger innan somliga verkligen fattade... om de nu gjorde det ändå. Det verkade ofattbart för vissa. Ändå var det idioter som verkligen tjatade på mig att jag skulle ta droger. Ungefär som för att testa mig. Jag lyckades behålla mitt lugn och delade istället med mig av mina sunda åsikter om knark och knarklangare. Det gjorde ont i min själ att se unga killar och söta tjejer som går ner sig på heroin och amfetamin. Känner mig frustrerad och rent ut sagt förbannad. Jag förbannar profitörerna som gör sig en förmögenhet på många människors olycka. Kan inte ni bara gå och DÖ?! Eller åtminstone vakna upp och inse vad f*n ni håller på med?! Fantiserar om att att börja råna knarklangare på både droger och pengar. Spola ner skiten framför ögonen på dem och ge pengarna till välgörande ändamål. Rena Robin Hood-grejen. Vilken polis skulle vilja sätta dit mig då och vilken domare skulle vilja döma mig? Jag kan inte undvika att känna en liten skuld över vad som händer i lilla Motala. Var ju själv för några år sedan högst delaktig i att sprida skiten. Så till alla föräldrar som gråter över deras älskade barns drogproblem vill jag uppriktigt och från botten av mitt hjärta säga:

Förlåt för min delaktighet.

Lovade igår fler foton från festen, men det verkar vara något fel på servern igen, så jag lyckades bara lägga in ett. Försöker med de andra imorgon.

Jerry och Jenny mumsar nachos. Det var för övrigt Jenny som var den lyckliga vinnaren av spritlotteriet

Fredag 9/6 kl. 18:43

Tillbaka i hemmets lugna vrå. Var en lång dag då jag följde med två av grabbarna på skolavslutningen. Sedan gick jag och en av dem runt på staden, fikade, åt lunch och tittade på människor. Vid ett tillfälle fick jag syn på en svettig och skitig pundare som cyklade omkring bland alla vitklädda studenter i centrum. Han hade en sovsäck och ett liggunderlag på pakethållaren och samlade pantflaskor och burkar. Jag gick fram till honom och sträckte fram drygt trettio spänn.

- Nää, jag vill inte ha, sade han och verkade mest rädd.

Han trodde nog att jag drev med honom.

- Jag vill att du tar dom, sade jag då.

Jag förklarade att jag nästan hade varit i samma situation som honom, men att jag lyckats ta mig ur skiten och bara ville hjälpa till. Han tog då emot pengarna och tackade. Förhoppningsvis gick pengarna till mat, men det är inte troligt. Syftet med mitt agerande var att visa honom att det faktiskt går att förändra sig och att det faktiskt finns människor som bryr sig. I hans situation tror man inte det. Det vet jag. De som hjälpte mig ordnade jag en fest åt för två veckor sedan. Det var också ett bra sätt att återuppta kontakten med gamla vänner och här kommer några foton från festen:

Här sitter alla 27 i sällskapet på Bryggeriets uteservering och värmer upp med några goda välkomsdrinkar.

Min glada lilla Ziggan var självklart där också... som alltid vid min sida.

Suss, Sören och Thor i Tuxedos MC njuter av nachostallriken.

(Mer bilder kommer imorgon)

Torsdag 8/6 kl. 23:44

Sitter på jobbet. Tyvärr verkar det vara något fel på servern, så jag bloggar imorgon istället.

Onsdag 7/6 kl. 23:58

Gick upp vid 7-tiden i morse eftersom jag äntligen skulle till magnetröntgen och kolla allvaret på mitt diskbråck. Konstigt att jag nästan alltid ska få en tid tidigt på morgonen och därmed bli snuvad på möjligheten att få sova länge och ligga och dra mig. Spelar ingen roll om jag ska till läkaren, kiropraktorn eller någon annanstans. Det är nästan alltid på morgonen vid 8-tiden.
- Har ni ingenting lite senare, brukar jag fråga om det finns möjlighet.
- Ja…, svarar de oftast.

De tänder förhoppningarna om en skön sovmorgon innan de brutalt släcker dem med fortsättningen:
- ...klockan 8:30.
Vem är det som får tiderna på eftermiddagarna egentligen? Dagens ros vill jag ge till busschauffören som på vägen hem frågade mig:
- Ungdom eller vuxen?
Skämtar han? tänkte jag först innan jag svarade:
- Vuxen.
Då tittade han frågande på mig och sade:
- Det är ju ungdomspris upp till 26…
- Jag är 38, svarade jag med ett leende.

Sedan tackade jag för komplimangen och betalade vuxenpris. Jag blev omedelbart på gott humör och har levt lite på den händelsen hela dagen. Tror inte många trettioåttaåringar misstas för att vara yngre än 26. Jag kanske inte ser så sliten ut trots alla hårda år? Tog ett break ifrån skrivandet idag. Kände att jag behövde det och ägnade istället dagen åt att träna, städa och spela counterstrike på datorn. Här är ett par foton från en av mina föreläsningar i Skellefteå:

Tisdagen 6/6 kl. 11:24

Vaknade på förmiddagen av ett telefonsamtal från Aftonbladet. Till min stora glädje har de bestämt sig för att inte trycka artikeln och de var av samma uppfattning som mig. Artikeln var för dålig. Hon som ringde berättade att de aldrig tidigare hade anlitat henne och att de aldrig kommer att göra det igen. Tror inte att mitt mail som jag skickade dem igår påverkade dem nämnvärt. De känner ju själva igen en bra artikel när de ser en. De skulle återkomma med en fast anställd journalist senare framöver och det välkomnar jag. Har inte tappat någon tilltro för Aftonbladet. Tvärtom så har de gett mig ett vaket och proffsigt intryck. Bloggar lite mera ikväll.

Måndag 5/6 kl. 22:36

Vaknade i morse efter en natt fylld med mardrömmar om droger. Ziggan hade också drömt att jag hade börjat knarka igen och var därför sur på mig hela morgonen, men det gick över lite senare. Hon ringde då och bad om ursäkt. Hon gick igenom ett litet helvete på grund av mitt missbruk, så jag kan förstå att hon blir sur när hon drömmer om det. Har suttit framför datorn hela dagen. Jag började dagen med att skriva ett långt mail till redaktören för Aftonbladets söndagsbilaga. Slog ner på den felaktiga, förolämpande och lögnaktiga artikeln. Han har inte svarat än och "journalisten" lyser fortfarande med sin frånvaro. Kan inte göra annat än att vänta nu. Om de mot all förmodan ändå skulle trycka den, så kommer jag att vända mig till min advokat för att diskutera åtgärder. Någon måtta får det ju vara. Resten av dagen har jag ägnat åt bokarbetet och det har gått riktigt trögt. Minst sagt. Har kört fast lite i den nya delen eftersom jag inte vill återupprepa saker för läsaren allt för mycket. Finns fortfarande väldigt mycket i den gamla versionen att skriva om och redigera också. Det är massor arbete kvar med andra ord. Min förläggare tror att boken blir utgiven i september - oktober någongång och tyvärr börjar jag tro det också. Men, men... huvudsaken är ju att slutresultatet blir bra.

Söndag 4/6 kl. 23:12

Satt på tåget hem från jobbet och filosoferade som vanligt lite över det förflutna. Känner mig lite stolt över mitt liv och mina framgångar. Synd bara att det tog 35 år innan jag tog mitt förnuft till fånga och bröt med allt, men bättre sent än aldrig. Tänker ibland på den falska respekten, lojaliteten och kamratskapen bland de kriminella grupperna och gängen jag har rört mig i. Det stör mig fortfarande att jag gick på den där myten om gangsterlivet, snabba pengar och lojala vänner. Fnyser åt det. Hur många vilsna pojkar kommer inte att falla offer för den? Nära "vänner" kunde förvandlas till bittra fiender över bara en natt. Ofta på grund av girighet. "Respekten" bygger nästan alltid på rädsla. Idag anser jag det modigt att kunna säga till någon:

- Jag är rädd för dig, men jag respekterar dig inte.

Finns många idioter och psykopater där ute som det är hälsosamt att undvika och till och med vara rädd för, men det gör ju att de förtjänar desto mindre respekt. Ord som "respekt", "stolthet" och "lojalitet" har en annan och RÄTT innebörd för mig idag.

Ziggan och jag har haft en riktigt trevlig söndagskväll med våra vänner... ätit gott, pratat lite strunt och tittat på en film. Imorgon ska jag sätta mig med bokarbetet igen efter en lite längre tids uppehåll. Ser fram emot det.

Lördag 3/6 kl. 20:49

En riktigt slapp dag på jobbet. Vi (jag och den enda eleven som blev kvar här på hemmet över helgen) har mest tittat på teven, men även grillat och sparkat lite fotboll. Pratade med Erik idag (en vän från tiden i Brödraskapet MC) och spydde lite galla över journalisten som han "skickade på mig". Han hade ju faktiskt varnat mig för henne, så jag får väl skylla mig själv lite att jag ställde upp på intervjun. Min intution skrek också som ett brandlarm att jag inte skulle ställa upp, men det återstår att se vad det blir av artikeln i slutändan. Ska ju inte måla fan på väggen än... det finns fortfarande tid för henne att skriva om den. Det är alltid lika roligt att prata med Erik. SVT håller på att avsluta inspelningarna av dokumäntären Bröder i brott som handlar om honom och jag tillfrågades om jag ville vara med. Av flera olika anledningar tackade jag direkt ja. Den främsta anledningen är att visa vilsna unga människor att det faktiskt går att ändra ett destruktivt liv och få det jäkligt bra. Att vara en positiv förebild. Vill ju gärna tvätta bort bilden av den förra Niclas. Den jag var när jag skrev boken. Sedan är det ju alltid skönt att köra en pinne i ögat på de som tvivlar, men även på de som hoppas på att det ska skita sig för mig och som tidigare har jävlats med mig. Känns omöjligt att förlåta dem så länge de är kvar i skiten, men skulle lätt kunna göra det annars. Jag är inte särskilt ledsen över att göra dem besvikna. Att jag har kommit så långt med mitt liv idag - är hämnd nog.

Fredag 2/6 kl. 21:43

Tillbaka på jobbet och det känns att det nästan är två veckor sedan jag jobbade sist. Är bara en grabb här under helgen. De andra är hemma på permission, så det är väldigt lugnt. Har försökt att få tag i frilansjournalisten från Aftonbladet både igår och idag, men utan framgång. Stör mig rejält på hennes artikel som helt ärligt, utan att försöka vara förolämpande mot kämpande journalister, är den sämsta och mest felaktiga artikeln som någonsin har skrivits om mig genom alla år. Förstår inte att en del människor ska förvränga sanningen så mycket som hon gjorde. Hon skrev direkta lögner och förolämpningar, och har skrivit av felaktigt från boken. Hur kan man misslyckas med det?! Dessutom var det ju sju år sedan jag, eller rättare sagt den förra Niclas skrev den. Sedan är nästan halva artikeln fokuserad på mina månader som prospekt i Brödraskapet MC - vilket var tio (10) år sedan! Inte en rad om mitt nya bokarbete, som ju faktiskt låg till grund för att jag gick med på intervjun. Eftersom hon lyser med sin frånvaro, så tog jag kontakt med redaktören för söndagsbilagan. Han verkade schysst och hade tydligen också vissa invändningar mot artikeln. Han skulle höra av sig till mig efter helgen och vi får se om det blir någon artikel tryckt överhuvudtaget. Kräver ju en hel del ändringar. En frustrerande och energiförbrukande situation, men som förhoppningsvis får ett lyckligt slut ändå.

Torsdag 1/6 kl. 23:45

Skönt att vara hemma igen! Tyvärr blir det bara en natt i min egen säng... imorgon ska jag nämligen till jobbet och vara där hela helgen. Idag fick jag läsa artikeln som hon ifrån Aftonbladet har skrivit. Kan inte skriva någonting om den än... vad jag tycker om den och så vidare. Ska prata med journalisten och redaktören imorgon, så vi får se om det blir någon artikel överhuvudtaget. En rapport om det kommer således imorgon. Det blev ett kort inlägg idag... måste gå och lägga mig nu.