Fredag 31/3 kl. 18:50

Jaha, då tillhör man kategorin bloggare!

Sitter i skrivandets stund på jobbet. Jobbar halvtid som behandlingsassistent på ett HVB-hem sedan snart ett år tillbaka. Här på jobbet har vi plats för fyra grabbar i åldern 15-18 år, men just nu är det bara 2 elever här... de andra två är hemma på permission. Hoppas att de håller sig i skinnet över helgen. Vill ju verkligen att det ska gå bra för grabbarna, så att de slipper gå igenom samma helvete som jag.

Behandlingsassistent? Jag? DET var det nog inte många som trodde att jag skulle bli! Inte med tanke på "mitt förra liv". För lite mer än tre år sedan, satt jag påtänd i en trappuppgång och allvarligt övervägde att ta mitt liv. Den långa vägen till den brytpunkten, kantades av droger, brott, långa fängelsevistelser och psykisk ohälsa. De sista 2-3 åren av mitt knarkande (då jag injicerade) är en mardröm utan dess like och minnena från de åren plågar mig fortfarande. Den totala förnedringen och det mentala kaoset i hjärnan som "den förra Niclas" upplevde, gör att jag VARJE DAG tänker på det och får ångest. Resan hemifrån och hit till jobbet tar närmare tre timmar (pendlar alltså) och under de tre timmarna på bussarna och tåget, så hinner jag reflektera mycket över mitt förflutna... och det är inte ofta det dyker upp roliga minnen. Önskar så pass att jag kunde få leva om mitt liv, så att jag inte begick dom misstagen jag gjorde. Men, men... det är ju här och nu som gäller och jag älskar mitt jobb eftersom jag kan påverka grabbar som är på väg att hamna snett. Så nu är det dags att gå och göra skäl för lönen!